Dödlighetsprocent

 

Äta bör man, annars dör man. Sa de äldre i en avlägsen barndomstid. Numera får man läsa eller höra varenda dag hur det här är så hälsosamt och det där så ohälsosamt, hur dödligheten sjunker med det här och stiger med det där. Sånt förefaller mig fånigt. Vad jag vet är dödligheten 100%. Som väl är, för annars skulle vi verkligen bli för många.

Oupphörligt läser man om att vi gamla är så många, att det är såå dyrt att sköta oss. Om jag inte hade lärt mig det i går skall jag väl lära mig idag, tycker kanske politiker och tidningsfolk. I dag blev jag så less på det att jag bakade en ful bulle, ful för jag har ingen träning, minst femtio år sedan jag bakade senast. På den tiden stod det i tidningarna att man skulle baka för sina barn, för ”ingenting är så bra för barn som doften av nygräddad bulle”. Det var andra bullar, förr.

Jag vet ett sätt som gör oss åldringar hälsosamma, billiga och färre: staten bekostar ett (1) piller för var och en av oss, ett som garanterat gör slut på oss.

Helst smärtfritt, tack.

 

Publicerad 14.04.2018 kl. 19:33

Självkritik

Alldeles nyss läste jag i mitt lokalblad om en psykolog som har skrivit en bok om självkritik. Det lät ju intressant. Men när jag läste lite mer visade det sig att boken handlade om att bli av med sin självkritik.

Jag vill inte minska på min självkritik. För i så fall blir det ingenting kvar av mig. Tänk, att riktigt få gotta sig i självkritik! Det är ju skönt och befrämjar självkänslan. Nu är det alltså inte bra med sån kritik heller, allt ska tas ifrån en.

Undrar just om det är nån vits att läsa den boken? En del böcker är det bäst att inte läsa. Problemet är bara att man inte vet förrän man har läst dem.

Publicerad 04.04.2018 kl. 13:06

PÅK: Pessimistisk, Åldrig, Käring

Se där har jag lyckats pricka in tre attribut som inte är helt godkända nuförtiden.

 I dag ska man inte medge att man är pessimist, man ska bara kvittra – eller twittra – hur underbart allting är. Fast det inte är det.

Man får inte säga att man är gammal heller. Man ska använda eufemismer eller säga att ålder bara är en siffra eller att man är så gammal som man känner sig. Jag är 86 och känner mig just så gammal.

Käring är just nu inte så illa efter #metoo, men det ska ingen komma och säga till mig att det är bestående. Åtminstone en gammal kvinna är ett hår av hin eller en ragata. Det måste man vara för att ens någorlunda klara sig. För att anses vara nästan en människa.

Jag har letat bland bloggar för att se om det finns någon gammal kvinna som bloggar, och jo, jag hittade en. Hon var 104 år gammal, hade börjat blogga när hon var 90. Där fanns inga nya inlägg så jag vet inte om hon redan slutat. Hon var outhärdligt positiv och optimist och inte alls ”gammal”. Duktig precis på det sättet jag inte är.

Nu ska jag börja blogga. Inte för att jag riktigt vet vad det är. Jag kommer inte heller att få några följare (heter det så?). Se ovan! Men jag ska blogga ändå.

Publicerad 30.03.2018 kl. 15:05

Om mig

Senaste kommentarer

07.04, 20:47Självkritik av f.b.b.